Historian om den Orientaliska dansen

”Lyckan efter att ha dansat med hela hjärtat besegrar allt utom fattigdom och tandvärk”

Den orientaliska dansen har tusenåriga traditioner och brukar kallas för den äldsta dansen. Förhistoriska skulpturer från Indien och målningar från faraoniska gravar visar poser och kroppsliga uttryck som påminner om dagens dans.

Orientalisk dans har främst förankring i Mellanöstern och Nordafrika men har också fått fotfäste i många andra delar av världen. I ursprungsländerna är dansandet en naturlig del av livet. Vid födseln, bröllopet och andra högtider, finns dansen med som en självklarhet.

Egypten betraktas som den orientaliska dansens vagga. Här finns en mängd olika dansstilar där den mest kända, ”magdansen”, har uppkommit relativt sent, i början av 1900-talet i Kairos nöjeskvarter.

Orientalisk dans utövas mest av kvinnor som ett sätt att utrycka sin kvinnlighet men idag utövas dansen av båda män och kvinnor, gamla som unga och dansen har utvecklats till en konstform med förmåga att trollbinda en publik från både öst och väst.